söndag 30 december 2012

Sammanfattningsvis

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Fick mina första kvalificerade jobb, först som boendestödjare och sen som case manager, och allra senast som socialsekreterare inom socialpsykiatrin som jag börjar på i mars.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
En gammal kompis och ett gammalt ex. Det läskiga nu är att dessa inte ens var anmärkningsvärt unga för att bli föräldrar eller ens äldre än mig, vilket betyder att jag inte heller är det. Weird.
Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.
Vilka länder besökte du?
Tyskland, där jag förälskade mig svårt i Berlin.
Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Lite mer stabilitet och lite mindre psykisk stress. Typ lite mer jämnt flöde på händelseutvecklingen i livet, inte lika mycket först kom inget, sen kom inget, sen kom inget, sen kom allt på en gång.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Många! Dagen då jag försvarade min uppsats och fick ett VG, dagen då jag tog min examen, dagen då vi fick titta på vår lägenhet första gången, dagen då flyttlasset gick, dagen då jag fick mitt första jobb, dagen då jag fyllde tjugofem, dagen då jag frågade David för sjuttioelfte gången om han ville gifta sig med mig och han plötsligt sa ja. Bland annat.
Vad var din största framgång 2012?
Att jag tog min examen. Det är väl kanske min största framgång hittills i livet - jag har avslutat något, jag har skaffat mig en grund att stå på. 
Största misstaget?
Jag vet inte, jag har varit on a roll det här året. Jag har inget gjort några jättetabbar.
Bästa köpet?
En systemkamera.
Vad spenderade du mest pengar på?
Flytt, lägenhet och mat. För jag älskar mat.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, mycket.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Book of Mormon-soundtracket. Exempel:
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare! Har nog aldrig varit så glad på ett privat plan som jag är nu. Fast politiskt är jag ledsnare, jag vill bara grina när jag tänker på all rasism och sexism och individualism.
Vad önskar du att du gjort mer?
Träffat mina vänner och min familj. Tränat.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Nojat över saker som ändå legat bortom min kontroll.
Blev du kär i år?
Nej, men jag fortsatte att vara kär.
Favoritprogram på TV?
"Får vi följa med?" tyckte jag om.
Bästa boken du läste i år?
Tyckte mycket om de två första böckerna i Unni Drougges triologi om Berit Hård. 
Största musikaliska upptäckten?
Har väl inte upptäckt nån ny direkt, men jag hittar alltid någonting nytt hos Paul Simon varje gång jag går in i en sån period. 
Något du önskade dig och fick?
Ett jobb! Och en lägenhet i Stockholm. Och en ring på mitt finger!
Något du önskade dig och inte fick?
Nej.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Hade tjugofemårsfest med de flesta av mina favoritmänniskor.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om det inte hade regnat så förbannat hela sommaren.
Vad fick dig att må bra?
Trygghet och närhet.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Har varenda gång jag känt mig nere och trött efter jobbet googlat på Trey Parker-intervjuer, så jag antar att jag har varit mest sugen på honom. Fast häromdagen kom jag att tänka på hur jävla het Anthony Kiedis var en gång i tiden, så lite grann han med.
Vem saknade du?
Det vardagliga umgänget med mina Uppsala-kompisar saknade jag. 
De bästa nya människorna du träffade?
Tyckte väldigt mycket om majoriteten av mina kollegor på mitt första jobb. Annars har jag inte träffat så mycket nya människor, i varje fall inte privat.
Mest stolt över?
Att jag har tagit mig så här långt och att jag lever. Inte så illa pinkat för nån som inte ville leva för tre år sen.
Högsta önskan just nu?
Att jag ska samla mig tillräckligt för att orka städa och orka förbereda morgondagens nyårsmiddag. 

onsdag 26 december 2012

lördag 22 december 2012

Dag 6 - Min dag

Dagens rubrik är alltså "Min dag".

Detta hade ju kanske varit spännande att skriva om ifall det hade hänt någonting speciellt idag, men det har det väl inte gjort. Jag är hos mina föräldrar i Umeå för julfirande och jag har slagit in julklappar och nojat över att min lillebrors julklapp är sjukt tråkig (även om den är användbar). Så har jag klätt julgranen tillsammans med min storebror. Den ser ut så här om man kisar och inte står för nära:


Om man står för nära och inte kisar så ser man tyvärr att vi gjort nybörjarmisstaget/hjärnsläppsmisstaget att börja med att dekorera granen innan vi satt i julgransbelysningen. Men vafan.

Sen har jag läst Martin Melins spektakulärt korkade inlägg om att hålla sams i jul. På med hockeyhjälmen och håll tungan rätt i mun tjejer, så att ni inte får pannan spräckt vid nästa dispyt mellan dig och din kille. Dumjävel.

onsdag 19 december 2012

Dag 5 - Vad är kärlek?

Kärlek kan vara en man med en rävtröja.

Idag ska vi behandla en av de stora frågorna här i livet. Nej, jag tänker inte på "tar du den i tvåan?", även om den sökfrasen säkerligen kommer att leda en del flashbackare hit - jag tänker på kärleken. Vad den är. Och vad bättre sätt att ta reda på det än att konsultera Vårdguiden?
Kärlek är nästan omöjligt att beskriva. Känslan och upplevelsen är olika för olika personer och kan variera från gång till gång som man blir kär.

Det finns många olika slags kärlek. Föremålet för ens kärlek behöver inte vara en annan person, du kan älska en hund eller katt precis lika mycket som en människa. Många älskar även sina barn, föräldrar och syskon väldigt mycket. För många innebär kärlek det de känner för en annan person. 
För en del pirrar det i hela kroppen bara de tänker på personen de är kär i, några blir konstant rusiga och varma, vissa blir mest nervösa och kallsvettas medan andra blir energiska. En del känner en stilla känsla i magen eller bröstet, vissa kan inte sluta tänka på personen i fråga medan andra känner allt detta på en gång.
Kärleken skiljer sig också beroende på om den är besvarad. Är du lyckligt kär känner du dig oövervinnerlig, är du däremot olyckligt kär kan det kännas som om hela världen rasar samman.
Vi kan också fråga Nationalencyklopedin:
kärlek, en vanligen mycket stark, positiv känsla för någon som kännetecknas av ömhet och (ibland) sexuell åtrå. Kärlek omskrivs vanligtvis ur en världslig eller religiös aspekt men kan knappast ges en allmänt accepterad definition.

Eller för all del Björn Ranelid:


JA, SÅ ÄR DET!

söndag 16 december 2012

Dag 4 - Det här åt jag idag

Jag inser följande:

1. Jag suger inte bara på att blogga, jag suger särskilt mycket på att blogga efter koncept som 30 dagar, eftersom jag helt enkelt failar hårt med att posta en gång om dagen,

och

2. Detta inlägg ska förmodligen egentligen ackompanjeras av bilder på någonting man har käkat under dagen, men jag är så jävla off my game när det gäller bloggandet att jag helt enkelt inte har fotat nåt jag har ätit.

Därför kommer jag nu berätta vad jag har ätit idag och vilket betyg detta livsmedel får på en skala mellan 1-5, där 5 är delicious och 1 är vidrigt:

1. En mudcake med vispad grädde på Espresso House SKHLM. Betyg: En upphaussad kladdkaka med smak av kaffe tillsammans med marshmallows som en lite obehaglig överraskning. Inte så att de var inbakade i kakan, men jag glömde liksom bort dem när jag geggade grädde ovanpå. Klart medel. 2/5

2. En kopp "Söderdrömmar" att skölja ner ovannämnda mudcake med, även detta på Espresso House SKHLM. Habilt påste som kanske egentligen inte uppmuntrar till några drömmar om Södermalm. I såna fall möjligtvis om området kring Stockholms Södra, även detta klart medelmåttigt. 2/5


3. Vit choklad med smak av citron och jordgubb, inhandlad på Robert Es choklad igår. Gillar vanligtvis inte vit choklad något vidare värst, men jag och David hann gå typ femtio meter efter att vi hade provsmakat en bit vid kassan tills vi var tvungna att gå tillbaka och köpa en påse fastän vi redan inhandlat det vi skulle ha därifrån (en julklapp). OM NOM NOM. 5/5

4. En kopp "Herrgårdste" som jag fick i 25-årspresent av en kompis. Spöade skiten ur "Söderdrömmar", möcket gott. 4/5

5. Annas pepparkakor. Eftersom vi uppenbarligen inte äter någon riktig mat i det här hushållet om helgerna så uppstod en besvärande hunger strax innan vi skulle åka och handla. Vi dämpade med lite peppisar. Smak av jul och as good as it gets julmässigt hemma hos oss i år. 4/5

6. Potatisklyftor i ugn. Perfekt brännskadade, krispiga utanpå och mjuka inuti. Det är fan inte varje dag jag har tålamodet att vänta ut potatisen, eller för all del tillräcklig koll på dem för att de inte ska förkolnas helt. Dagens seger! Kunde dock ha varit mer kreativ med kryddningen, men gött var det ändå. 4/5

7. Stekt rostbiff. Det smakade kött, varken mer eller mindre. 3/5

8. Erik Lallerstedts bearnaisesås. Mmm, fett! Det gillar vi. Eller det är bara jag, David vägrar befatta sig med skiten. 4/5

9. Rucolasallad. Helt okej efter att strategiskt nog placerats längst ner i varukorgen under en liter filmjölk och en sexpack toapapper och lite annat krafs. 3/5

10. Ett glas Sprite. Mitt metadon i min Coca-cola-avvänjning! Och en perfekt avslutning på en dag som är helt katastrofal ur närings- och tandemaljssynpunkt. Det sorgliga? Det är inte ens särskilt gott. Tänk om man hade vetat det som barn när man drömde om okontrollerad tillgång till läsk och godis. Oh well. 2/5

Mitt försvar till denna fruktansvärda matsedel? Well, det här är faktiskt en spektakulärt dålig dag, vi äter inte så här i vanliga fall.

Dessutom får ni erkänna att det hade sett jävligt gott ut utspritt på ett "Du är vad du äter"-bord.

torsdag 13 december 2012

Dag 3 - Mina föräldrar

När folk träffar min mamma så brukar de vara överförtjusta efteråt. Inte främst över att ha träffat henne, även om hon väl för all del är trevlig, utan för att de plötsligt förstår exakt varför jag är som jag är.

Min mamma är som en norrländsk version av en fortune cookie. Det finns inte så många olika varianter av hennes visdomsord, men de som finns är användbara på i princip alla situationer då det går åt helvete:

1. Shit happens. Hela tiden.
Murphy's law nedkokad i fyra ord. Skit kommer att hända dig, för att det bara är så, och det kommer att hända dig hela tiden - för om någonting kan gå fel, så kommer det att göra det.

2. Det är aldrig så jävligt att det inte kan bli värre.
Du kommer aldrig att nå botten av skiten. Med andra ord finns det nån som har det värre, fastän shit happens hela tiden. Den personen kan du med fördel skratta åt.

3. Folk är inte så jävla dumma som man tror, de är ännu jävla dummare.
Med andra ord - ha så låga förväntningar på dina medmänniskor som bara möjligt, så slipper du bli besviken när andra människor gör så att shit happens hela tiden för dig.

Min pappa tror jag är ganska mycket som pappor är mest. Han drar pappaskämt, han kallar sig för Hönsbärsvägens mest missförstådda komiker när hans barn inte skrattar åt hans pappaskämt och skrattar sedan högt själv åt dem. Inte för att kompensera, utan för att han tycker att det viktigaste med ett skämt är att det roar honom.

Och det är ju faktiskt också en förklaring till att jag är som jag är.

tisdag 11 december 2012

Brunneisbollar


Det här pepparkakgubbetjafset har ju fått Facebooks alla smygrassar att vakna till liv, och med dem den eviga frågan om VARFÖR man inte får säga negerboll när man får säga vitlök.

Rätten att benämna små bollar av kakao, socker och smör som "negerboll" brukar vanligtvis försvaras med att ordet "neger" kommer från latinets "niger" och betyder svart. Jag vet inte hur det är med er, men förutom att det är sjukt jävla historielöst och vittnar om en jävligt bristande allmänbildning så tycker jag att det ligger något djupt desperat i detta argument. Det är helt enkelt SÅ viktigt att man får säga "negerboll", att man helt förbiser följande:

1. Så till vida du inte är läkare, sjuksköterska eller läkarsekreterare till yrket så använder du troligtvis inte latin till vardags (och nej, det räknas inte med att du har ett väggord hemma där det står "carpe diem" eller "amor vincit omnia")

och 

2. CHOKLAD ÄR FÖR I HELVETE INTE SVART UTAN BRUNT.

Om ni tvunget måste involvera bakverkets färg på latin i namnet så får ni fan kamma till er och börja säga brunneisbollar istället.

måndag 10 december 2012

Dag 2 - Min kärlek


Alltså, det går ju typ inte att skriva ett inlägg om "sin kärlek" utan att det blir sjukt lökigt. Man kan väl bara sammanfatta det så här helt enkelt:
En hund jag kände dog för en vecka sen
Och några dagar senare dog hans hundkamrat
Dom kände varandra fanns ingen poäng att leva utan en bästa vän
Jag förstod det inte då men nu vet jag vem det kommer bli
Vi kommer att dö samtidigt du och jag
 Och så kan man titta på den här videon, för det är typ så nära man kommer oss två i musikvideoform:

Dag 1 - Om mig


Om mig är alltså första rubriken på min 30 dagar. Nu är jag rätt övertygad om att de flesta som fortfarande läser den här halvdöda bloggen redan känner eller sort of-känner mig, men vi kan ju låtsas att det finns nån ny läsare som vill veta vem jag är.

Så vem är jag?

Hanna heter jag som sagt, jag är tjugofem år och bor i Stockholm tillsammans med min fästman David. Jag hatar när bland det första en person berättar om sig själv är sin civilstatus eftersom det får mig att tänka på tvåhövdade monster till par, och ändå så händer det att jag presenterar mig själv på exakt samma sätt. Som nu.

Jag är utbildad socionom och jobbar för tillfället under en yrkestitel som är totalt obegriplig för alla som inte är insatta i socialt arbete. Det jag gör i stora drag är att stötta personer med psykiska funktionsnedsättningar till ett mer självständigt liv (jaha, tänker ni, DÅ FÖRSTÅR JAG. Inte). Det är sjukt roligt och sjukt slitigt, vilket har gjort att jag inte har haft så mycket att blogga om på sistone - allt det roliga som händer mig är belagt med sekretess och typ all min hjärnkapacitet går åt till jobbet. När jag kommer hem är jag typ lika rolig och smart som en säck potatis, men så är det.

Folk tycker att jag har roliga sje-ljud. Det är för att jag kommer från Umeå, och det kan jag faktiskt inte rå för.

30 dagar

Men jaaa, jag ska blogga. Nu ska jag fan överösa er (läs: Pelle) med meningslöshet i bloggform och göra en 30 dagar. Ha! Ni kommer aldrig mer vilja att jag bloggar igen efter det här.

Googling på frasen "30 dagar lista" gav denna giv:

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

måndag 3 december 2012

Du måste va blind

Alltid på anställningsintervjuer när jag får frågan om vad som är min sämsta egenskap så vill jag svara att jag är blind as a fucking bat i mörker. I och för sig vet jag inte ifall de små äcklen ser asbra i just mörker eftersom jag alltid resonerat som så att ju mindre jag vet desto bättre, men i alla fall.


Det vore kul att se reaktionen.

söndag 2 december 2012

Late adopter

Förresten så kan man följa mig på Instagram nu. Jag heter idetharlandet.

Göre!

Jag tänker på zombieapokalypsen

Ofta säger min kille att jag inte skulle gilla serierna han tittar på själv. Nästan alltid underskattar han mig. Jag har ingenting emot serier som är blodiga och våldsamma i sig.

Men i ett fall har han rätt. The Walking Dead. Inte för att den är blodig och våldsam, utan för att jag inte på något som helst sätt kan leva mig in i situationen som seriens karaktärer befinner sig i.

Alltså. En zombieapokalyps utbryter. En handfull människor klarar sig undan med blotta förskräckelsen, och nu måste de fly. Överallt de kommer finns fler och fler zombies som de måste slåss mot.

Och det här är varför jag aldrig kommer bli en prominent figur i historien. Det här är varför jag aldrig blev konsertpianist eller författare eller fotbollsproffs (eller stryk det sista, det beror helt och hållet på talanglöshet).

I den händelse att en zombieapokalyps utbryter kommer jag helt enkelt bara tänka ah fuck it och anmäla mig frivilligt till att bli zombiesnacks, för det är den absolut enklaste vägen att gå. Inför utsikten att aldrig få sova, aldrig få äta och ständigt behöva fly för mitt liv så skulle jag bara ge upp.

Så att eh. I det här landet-Hanna - Katniss Everdeens diametrala motsats. 

Ifall ni nånsin undrat.

tisdag 27 november 2012

I have no speech


För penisar sitter ju oftast inte ihop med kroppar som i sin tur sitter ihop med huvuden som i sin tur har munnar som kan prata. Nej, nej.

torsdag 22 november 2012

Det jag inte pallar


Att Lady Dahmers mensbindor är ungefär så djup den feministiska debatten är blogwise just nu.

Att vi aldrig kommer förbi hen och förbi håriga armhålor och börjar prata om strukturerna och inte bara symptomen på dem.

Att Pär Ström och hans gelikar anses ha någon slags jävla relevans i det här. 

Orkar inte. Pallar inte. Och är inte på något sätt mer djuplodande själv just nu, if I ever was.

Mvh,
Så Jävla Less

onsdag 21 november 2012

Det här är dealen

Har fått påtryckningar om att uppdatera den här bloggen. Kan jag väl, men för att vara brutalt ärlig - jag är inte en kul person just nu. Jag är sur, gnällig, trött och kommer inte få vara kvar på mitt jobb som jag i mångt och mycket gillar och i vissa avseenden är asbra på så jag måste dessutom söka jobb, vilket som ni alla vet är någonting jag fullkomligt avskyr att göra.

Så ja, varning achtung för sjukt tråkig/sjukt grinig blogg.

Med det sagt bjuder jag på kvällens reflektion i form av en låtjävel. Det vi reflekterar över i detta är hur bra den är, och detta med anledning att jag just sett Scorseses Harrison-dokumentär (som i sig var klart medel):



Vad ska jag gnälla på härnäst?

tisdag 4 september 2012

Awkward är ett så överanvänt ord

HÄJ.

Alltså de där första trevande dagarna på ett nytt jobb. Nu verkar jag so far ha väldigt trevliga kollegor, men jag kan ju bara inte bete mig. Typisk konversation:

Kollega: Jaha, vad brukar du göra på fritiden då?
Jag: Eh... ja, vad gör jag på fritiden... Öhm. Jag tränar lite...?

Ja, kanske med betoning på LITE med tanke på att jag hittills masat mig iväg en (1) gång till gymmet sedan slutet av april.

Also, mycket ångest över att jag inte har några fritidsintressen utöver att pilla navel, titta på gamla South Park-avsnitt och guilty pleasure-läsa trådar på Familjeliv. Lattjolajban brud, den där Hanna.

Kanske måste börja dreja eller nåt.

tisdag 28 augusti 2012

I want to go to there

Alltså, GUD vad jag bara längtar efter att få barn så att jag kan ge bort hen till ett hen-dagis där genuspedagogerna kan misshandla i hen att hen inte behöver välja mellan blått och rosa!



måndag 27 augusti 2012

Jag gör det ändå

Jahapp, så tänkte jag börja träna igen då.

Mentalt state inför detta - vill inteeeeeeehhhh!
Mantra för att motarbeta mentalt state - jag gör det ändå.

Har inga brandtal, ingen pepp, ingen egentlig lust och ingen motivation mer än ont i axlar och nacke.

Men börja träna. Jag gör det ändå.

onsdag 22 augusti 2012

Eternal life is super fun

Alltså egentligen är jag så jävla utled på det här med bloggar och det är ju ni också vet jag, för ingen uppdaterar och när de gör det så är det pliktskyldigt. Typ som nurå.

Men ehhh. Jag saknar ändå att blogga, så nu gör jag det. I vanliga fall skulle jag ha startat upp en ny blogg, varit lite halvanonym i en vecka sen råkat spill the beans och sen gått in i samma vanliga gamla tristess och bloggtorka igen, så vi hoppar det och skriver bara för fan.

Lite update om livet då:

1. Ni som fortfarande läser här vet det säkert redan, men i alla fall - jag har fått jobb! Ett vikariat på tre månader som boendestödjare på fältet, vilket känns askul eftersom jag a) gillar mitt nuvarande jobb men b) skulle vilja ha större eget ansvar (vilket jag får nu) och c) är lite rastlös efter fyra månader på särskilda boenden samt d) gillar det här med att det kommer in pengar på mitt konto varje månad. Jodåsatteh.

2. Jag och David åker till Berlin på onsdag! Första gången som vi åker iväg på en riktig resa tillsammans (det vill säga inte hälsar på våra paranteser) och vi har inte planerat ett skit. SÅ. JÄVLA. SKÖNT. Tänker mig typ dricka öl, äta mat och eh... titta på tyskar.

3. Eternal life is super fun:



tisdag 31 juli 2012

Listigt


Jag är ledig idag och ägnar ledigheten till att söka jobb vilket borde kvalificera sig som oledigt, så jag tar en paus och uppdaterar er om läget:

Vad har du på dig just nu?
Ingenting! Som nån slags protest. Eller förstadie till att duscha, kanske.

Hur mår du?
Förutom att jag hatar att skriva personliga brev och att jag har lite ångest över att mitt vikariat snart går ut så mår jag okej. Har varit snurrig ett par dagar, men det är väl värmen. Eller vinet.

Vad önskar du just nu?
Att nån ger mig ett jobb, tack.

Vad har du ätit idag?
Än så länge ingenting. Funderar på att vara riktigt dekadent och äta ost och kex till frulle, men tänker att David kanske blir lite sur då.

Vad ska du göra imorgon?
Gå till jobbets kolonilott med en brukare och fika lite samt kolla till potatisen. Säkert bli frustrerad över något slags systemfel i det här samhället. Dock förmodligen inte på kolonilotten.
 
Vem saknar du?
Mina görlz som jag inte har haft samlade sen typ... april? Dåligt.
 
Senaste köp?
En kopp te på Espresso House i söndags. Den var habil. 

Vad skrattade du senast åt?
Förmodligen något som David sa i morse innan han åkte till jobbet.

Vad grät du senast åt?
Jag minns inte, jag har gått och blivit förhärdad.
 
Vem sov du senast med?
Extremt otippat men det var David som ungefär varje natt de senaste ett och ett halvt åren.
 
Vad läser du just nu?
"Förnuft och känsla", dessförinnan andra delen av Unni Drougges triologi om Berit Hård som är awesome. Läs!

Senast sedda film?
Nån film där Keri Russell bakar paj och hennes kille är Billy från Six Feet Under fast nu med wife beater-tendenser. Direkt till DVD och ingen undrar varför, om man säger så.

Vilken svordom använder du mest?
Tror fortfarande att det är jävlar.

Vem var den senaste som ringde dig?
David, för att fråga vad han skulle köpa för ostar.

Senast 3 inkomna sms?
"Nåt potatigt? Klyftor var ett tag sen" från David angående middag igår, "Jupp! Blir gött det" från David om mitt middagsförslag och "<3" från David apropå att jag skrev att jag längtade efter honom.

Vad stod det i ditt senaste skickade sms?
”Vi gjorde asgod pastasallad på jobbet, dån ska vi göra nån dag".

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Litterär gestaltning, scenisk gestaltning, engelska, svenska och psykologi.

Vilken är din favoritfrukt?
Älskar galiamelon! Men om vi räknar in bär i begreppet så hallon.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Haha, för ett par veckor sedan fick jag som sagt höra att jag såg ut som "hon Rachel i Vänner" och häromdagen sa en annan brukare att jag har lika snygg kropp som Beyoncé. Kan dock garantera att jag varken ser ut som 90-talsupplagan av Jennifer Aniston och att Beyoncés kropp inte ser ut som min ens efter hennes graviditet.

Vad är du rädd för?
Massor, och det känns som att jag har skrivit det massor av gånger. Men utan att tänka efter - spindlar, ensamhet och att inte kunna försörja mig själv.

Blir du lätt svartsjuk?
Nej, jag är inte särskilt svartsjukt lagd. Det krävs att jag känner mig väldigt otrygg och utsatt i en relation för att jag ska börja fundera i de banorna. 
 
Vem skrev senast till dig på Facebookchatten?
My, kan det ha varit. Hon skulle duscha, vill jag minnas.

Vilket språk hade du velat lära dig?
Hade varit kung i mitt jobb att kunna prata och förstå spanska bättre än vad jag gör. Nu förstår jag på ett ungefär utifrån situationen men kan inte svara på spanska, och hänger inte med när det går för fort.

Vad för sorts killar faller du för?
Nördar! Inte spela CS och dricka Jolt-nördar, men för killar som snöar in på nåt område och verkligen är passionerade i det intresset. Sen är de ofta musikaliska och har ofta snälla ögon och skägg. Och är i regel rätt långa och smala.

Vart vill du åka just nu?
Har börjat peppa inför Berlin i slutet av augusti, men annars vill jag åka till New York och se Book of Mormon.

fredag 27 juli 2012

Apropå högstadiet

Ni vet personerna som typ aldrig hade finnar som tonåringar? Som hade hud som var som bebisrumpor?

Ni vet hur man hatade såna personer?

Well, ni kan trösta er med en sak och det är att åtminstone en av dem fick varfyllda hårda små hormonfinnar när hon slutade med sin p-piller.

(Skräm inte upp mig med PCOS nu, jag läser alldeles för mycket på Familjeliv som det är.)

måndag 23 juli 2012

Min tonårstid

Elsa har önskat ett inlägg om min tonårstid.

Jag tvekade lite inför att skriva det här inlägget. I princip alla säger att deras tonårstid sög röv - och jag vill verkligen inte ta ifrån någon sin upplevelse - men min sög verkligen, verkligen röv.

Jag ägnade större delen av mina tonår till att längta bort. Bort från staden, bort från människorna som bodde i den, bort från livet när det var som allra mest outhärdligt. Till en kropp som var viktlös, efter ett medvetande som var fritt från allt detta kött, efter en jävla pausknapp nånstans.

Och det blir här det blir svårt att fortsätta berättelsen utan att bli en trött kliché om jag inte exemplifierar, och det är här jag är rädd för att släppa in er. Det är det larmar i hela mina kropp när jag skriver, men nu gör jag det.

Tre ögonblick ur min tonårstid.

Det är min trettonårsdag och jag firar den med att gråta inne på en av toaletterna vid slöjdsalen. Utanför står en av mina kompisar - jag har inte så många och just den här kommer att hata mig och sprida rykten om mig  runt hela skolan om några månader, men det vet jag ingenting om än - och håller utkik efter killgänget som för en halvtimme sedan försökte släpa iväg med mig till omklädningsrummen vid gympasalen för att duscha mig med kläderna på. Jag har ett äckligt sug i magen efter adrenalinkicken som börjat lägga sig, en enorm lust att kräkas.

Ingen från skolan ringer mina föräldrar och berättar vad som har hänt.

Jag är fjorton år och sitter inne hos skolkuratorn som är en liten tant med stripigt musgrått hår och lorangabottnar till glasögon. Hon har huvudet på sned och ser nästan bedjande på mig, ångrar att hon tog på sig ärendet vid elevvårdsteamets möte och ångrar att hon frågade hur det egentligen är med mig. Jag säger fel saker, jag säger att jag vill dö och att jag hatar att leva. Hon säger ingenting, bara ser på mig med sina gigantiska glasögon-ögon och skjuter över en stressboll i form av ett hjärta över skrivbordet.

Sedan går jag aldrig tillbaka.

Jag är sjutton år och sitter i ett litet kommunalvaniljgult rum på BUP. Min terapeut säger att jag är färdigbehandlad, jag har gått upp från 38 kilo till det mer acceptabla 42 kilo och nu äter jag ju bra, eller hur? Så det finns ingenting mer att göra här, beteendet är förändrat och jag är frisk.

Och jag nickar och håller med, för jag är en duktig flicka och jag har gjort mina läxor.

torsdag 12 juli 2012

Det är inte ni, det är jag

Alltså jag tänkte bara säga att jag älskar er och att jag är parten i vår relation som inte fungerar. Det är jag som måste prata med nån. Med min blogg lite oftare, till exempel.

Men för er som inte har mig på Fejsan så kommer här en bulletin:

- Bulletin är ett gulligt ord.
- Nanna Johansson är roligast och ni borde läsa "Välkommen till din psykos" pronto.
- Jag har köpt tre par nya byxor. Alla kortbenta bredhöftade tjäjjor förstår vilket stordåd detta är.
- Imorgon åker jag till Kristinehamn och jag har inte packat än. Eventuellt beror detta på att jag är dum i huvudet. Eller att jag har spelat Sims.
- Förvånansvärt lite förändras på tio år. Hanna 14 år - skjuter upp saker in i absurdum och spelar Sims istället/Hanna 24 år - skjuter upp saker in i absurdum och spelar Sims istället. It's the sörkle of lajf.

Okej, det här genererar ALDRIG några som helst kommentarer, men om ni vill så får ni önska en rubrik nu. Puss!

torsdag 5 juli 2012

Kiwi och assholes

Jag är lat och orkar inte komma på nåt vettigt just nu för jag jobbar hela tiden, så jag snor upplägget från Isabella:


Vilken svordom använder du mest?
Jävla, om det nu räknas som en svordom nu för tiden?

Äger du en iPod?
Ja, en nano som jag aldrig använder längre.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Beror på hur jag jobbar, men som tidigast 06:55.

Hur många resväskor äger du?
Jävligt spännande fråga som ger djupa insikter om min person. Två.

Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Ehm. Känner inte så många barnfamiljer, så jag antar med en vän? Alltså jag gillar kids. Egentligen är jag nog helst rätt mycket själv, jobbar med människor hela dagarna så när jag är ledig vill jag mest sitta i soffan och glo. Sån är jag.

När var senast någon stötte på dig?
Ptja, senast jag uppfattade att nån stötte på mig var väl när jag var singel. Snart två år sen kanske?

Vad åt du till middag senast?
Fläskfilé och vinmarinerade potatisklyftor.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Förmodligen. Men det kan jag bjuda på!

Vilket riktnummer befinner du dig i?
08.

Är du blyg inför det motsatta könet?
Gillar det här med att kön är binärt... Men nej, jag är inte mer blyg inför killar än för andra.

Vilken film kan du alla replikerna till?
"South Park: Bigger, longer and uncut" och "Sagan om ringen". För jag är en nörd.

Pratar du några andra språk?
Engelska.

Diskar du din egen disk?
Ja, om det är min tur att diska.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Alltså gud vilken heteronormativ frågegrej det här var! Men okej - jag har aldrig utgått från att killen ska bjuda mig när jag har varit på dejt och jag är inte särskilt bekväm med att han gör det om jag inte vet ifall det blir en fortsättning på dejtandet så att jag i så fall får möjlighet att bjuda igen.

Vad har du med dig in på bion?
Popcorn och cola! Annars gills det knappt som biobesök.

Har du en blogg?
Ja. Men det får man väl inte säga i det här landet?

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?Kan inte säga ett enda, det är flera som är viktiga. Snäll, smart, rolig, allmänbildad, empatisk. Och gärna nördig! Nördar är passionerade och fattar det här med att snöa in sig på saker, och behöver i allmänhet inte bli "underhållna" hela tiden heller.

När sov du senast på golvet?
Nån gång förra sommaren kanske?

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Beror väl på vilken funktionsnivå man vill ha mig på. Fem timmar kan jag ta mig igenom dagen något så när, vill man få något annat än morrande till svar när man pratar med mig så åtminstone sju timmar och helst åtta.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?Det beror på sammanhang och mottagare. Viktigt i akademisk text och när jag vill göra ett gott intryck, men jag går inte omkring oombedd och rättar folk. Huvudsaken är faktiskt att man gör sig förstådd.

Vad var det senaste du åt?
Lite ruccola kan det ha varit. Men snart ska jag äta jordgubbar!

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Gud nej! Jag vågar inte ens åka Fritt Fall.

Tycker du om att krama folk?
Är inte superkramig, men det är väl trevligt.

Äger du en digitalkamera?
En kompaktkamera och en systemkamera.

Vad är du allergisk mot?
Kiwi och assholes.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Robert, tydligen.

söndag 24 juni 2012

Vuxenpoäng

Ni vet när man får ett ryck och städar undan lite fastän man inte har bestämt innan att det är städdag, och man tänker att "jävlar vad vuxenpoäng jag kammar in nu".

Tills man inser att man är snart 25 år och att det snarare är sorgligt än en prestation att man inte får tummen ur och gör det oftare.

IKEA-besök en söndag och huvudvärk på det då.

onsdag 13 juni 2012

Vi är båda människoapor i varje fall

Plötsligt så ger det där hårda jobbet med att bygga relationer resultat och en brukare som hittills varit mer än reserverad mot mig sätter sig ner vid köksbordet och säger att jag ser ut som "hon Rachel i Vänner".

Ja, jag gillar mitt jobb.

söndag 10 juni 2012

HÖHÖ

David: Vet du vilket land som är minst uppkopplat mot sociala medier?
Jag: Näe.
David: IRL-and. HÖHÖHÖ.
Jag: Jaha, jag trodde det var AFK-ganistan.

HÖHÖ.

Tips från coachen (till mig själv), eller MÖÖÖÖH

1. Köp aldrig en datorjävel, för den kommer fan bara att gå sönder.
2. Om du nu måste köpa en datorjävel, ge fan i att flytta till en annan stad för du kommer att lyckas tappa bort kvittohelvetet i flytten även fast du har lagt det på ett fullkomligt logiskt och jättesmart ställe.

Varför?

För att du kommer att bli tvungen att åka med datorjäveln till den stad som du flyttat ifrån för att få ett nytt kvittohelvete så att du kanske eventuellt kan få datorjäveln lagad.

3. Köp fan inte elektronik överhuvudtaget. Elektronik suger.

onsdag 6 juni 2012

Men den står ut så fint när man snurrar

Ni vet det där bekymret jag hade häromdagen med att jag hade massor av pengar, inga kläder och inte hittade någonting som passade eller som jag ville ha?

Det ordnade upp sig när jag släppte på det där inre vuxenhetskravet jag har gällande kläder nu för tiden och började filosofera som så att folk kan börja ta mig på allvar när jag fyller 25 istället. Eller 26. Och köpte den här klänningen och den här jackan.

Jag vet, jag är sjukt bra på problemlösning.

måndag 4 juni 2012

Luftrörskatarr blues

Jahaja. Hade intentionen att gå till jobbet idag eftersom jag var feberfri och hyfsat kry igår, men det sket ju ner sig för nu sitter jag här med svullna luftrör och ont i bröstkorgen och låter som en nyvaken KOL-patient, detta trots att jag fram till 18 idag knappt har pratat alls. Google säger luftrörskatarr, mamma säger kanske halsfluss, jag säger så lite som möjligt och hinkar i mig litervis med hett te och honungsvatten och tänker tvinga David att sympatititta på några avsnitt av "Girls" med mig.

Andemeningen med detta inlägg: Det är jävligt synd om mig och den stunden jag orkade prata med mina paranteser om mina bekymmer var inte på långa vägar tillräcklig för att uppfylla min dagliga gnällkvot. HU!

Att bli dumpad

Alltså, jag lider verkligen med Nio till fem-Sandra och alla andra som blivit dumpade. Det finns få saker som suger så hårt som att bli dumpad av nån man verkligen vill vara tillsammans med. För er som inte har provat på det så kan jag tala om att krossat hjärta kallas för krossat hjärta av den enkla anledningen att det faktiskt känns som att hjärtat faktiskt krossas och smulas sönder i miljoner små bitar och bara lämnar ett stort jävla svart hål i bröstkorgen på en. Nu har jag förvisso just menstruerat och har en förkylning från helvetet så jag kanske är blödigare (höhö) än vanligt, men jag blir lite lipig när jag föreställer mig scenariot att David säger till mig att han inte älskar mig längre. Och då har han vad jag vet inte några planer på att delge mig sådan information nån gång snart.

Och jag tycker fanimej att det hedrar Sandra att hon inte drar till med nåt "det var ett gemensamt beslut", för visst händer det att uppbrott ÄR gemensamma beslut men nästan alltid är det någon som måste spika sista spiken i kistan och att vara den som sänks ner i avgrunden tillsammans med den suger fan röv.

Men det var inte det jag skulle skriva om, jag har inte tänkt gräva i Sandra och hennes ex och deras förhållande för det har jag på det stora hela jävligt lite koll på och framför allt jävligt lite med att göra.

Det jag tänkte skriva om var de fullkomligt galna kommentarerna.

Alltså, folk är arga på en kille de inte känner för att han gjort slut med en tjej som de inte känner? Folk slutar tro på kärleken för att en kille de inte känner har gjort slut med en tjej som de inte känner? Folk tycker sig veta att Sandra och hennes ex är perfekta för varandra fastän de har en ytterst begränsad insyn i hur deras förhållande har sett ut? FOLK GRÅTER?

Woah. Bloggar är VERKLIGEN de nya kärleksromanerna. Enda gången jag har varit så upprörd över någon annans uppbrott var typ i slutet av "Borta med vinden", men jag är ju som jag är.

(Det var ungefär det jag skulle skriva. Jävligt lång inledning för det, ja.)

Men vi kan ju avsluta med mina bästa tips för att gå vidare efter en dumpning:

  1. Skaffa dig en "upp ur sängen för i helvete"-låt. Någonting catchy och taktfast som tvingar en att kliva upp. Min var Lady Gagas "Bad Romance".
  2. Cykla. Cykla jävligt mycket.
  3. Lita på folk när de säger att det går över. Och att varje dag är ett steg bort från smärtan.
  4. Åk till London med åtminstone en av dina bästa kompisar, se en musikal, shoppa och sup. Undvik att bli förkyld sista dagen.
  5. Hångla med andra.
  6. Ligg med andra. 
  7. Hata exet och tänk på allt dåligt med förhållandet. Överväg att spotta på hens fula jävla cykel (men gör det inte för att hen kommer att fatta att det var du och så blir det dålig stämning, nöj dig med att bara tänka på det varje gång du ser den). Du kan vara nyanserad sen när du har fått distans till skiten.
  8. Höj din standard, för fan, och hitta någon betydligt bättre. 
  9. Live long and prosper.
Så gjorde jag, och det blev ju finemang. 

torsdag 31 maj 2012

Disktrasa

Alltså denna förkylning. Ligger som en sur disktrasa i soffan och bara andas genom ena näsborren. Hade typ kunna vara en mindfulnessövning om jag hade varit lagd åt det hållet, men jag blir bara stressad av känslan av att alla mina precious hjärnceller är på väg ut genom min kran. Jag är nu så dum i huvudet att jag inte ens har vett att skämmas över att jag hämtat mat på den lokala sushin två dagar i rad.

SKÖNT, för just nu orkar jag inte med något känsloregister känner jag.

Men ja, lite stressande också. Fortsätter det så här ett tag till kanske jag blir jämställdist. Eller börjar läsa Paulo Coelho.


Den här disktrasan har garanterat läst Paulo Coelho.

onsdag 30 maj 2012

Statusuppdatering

HEJ. Jag skulle vilja skriva nåt smart och genomtänkt nu när jag ändå har öppnat ett nytt inlägg and shit men jag  är apförkyld och sitter och huttrar i ett hörn i soffan, och innan dess har jag typ jobbat jävel så min hjärna är mosigare än vanligt. Jag saknar att blogga men jag vet inte vad jag ska blogga om, så nu bloggar jag ändå utan något som helst mål eller mening. HURRA!

Några (jävligt ofarliga, jävligt ytliga) tankar:

1. Jag har fett mycket pengar för en gångs skull, och ett skriande behov av att köpa nya kläder eftersom jag har "vuxit ur" förra årets sommarkläder och är allmänt ytlig. Tyvärr är jag totalt stilförvirrad för närvarande och klär mig typ uteslutande i t-shirt och jeans (vilket jag egentligen hatar) och lyckas absolut inte hitta något som jag vill ha. Önskar att det här till och med gjorde mig väldigt irriterad, men jag är typ för trött för att bli det.

2. Kanske borde ha varit punkt 1 egentligen, men vafan. Vi har gjort slag i saken och bokat en långweekend i Berlin i slutet av augusti! Vi har pratat om att åka nånstans, var som helst, typ sen vi blev ihop men aldrig fått tummen ur. Men nu! Nu jävlar! Peppen!

(Eh ja, så vill man tipsa om nåt awesome där så får man gärna säga nåt.)

3. Jag har läst ut "Emma" av Jane Austen! Gillade mycket.

4. Förutom hjärnmos och förkylning så mår jag oförskämt bra. Tror att det är därför jag inte bloggar, jag bloggar som mest (och som bäst) när livet inte är så kul. Jag är bra på gnäll och dålig på att hantera när livet är gött, åtminstone i skriftlig form.

5. Jag har fortfarande inte kommit över Twin Peaks.

Men eh, jag kan ju ge det här med ett inlägg om dagen i två veckor ett försök igen. Men det kan bli en menlös bild på en tomatplanta eller nåt. Men ni kan ju försöka gilla mig ändå, tack på förhand!

PUSS

(Nej jag är inte full, bara snorig)

torsdag 17 maj 2012

Ful men glad på flygardan

Idag hade jag tänkt visa upp min nya frisyr. Jag tog en jävla massa bilder i försök att fånga kalufsen på bild, men jag har helt enkelt varit hopplöst ful idag.

Det är snyggt men det syns inte.

Det kan jag bjuda på! För förutom ett jävligt ofotogeniskt ansikte så har jag haft en odrägligt strålande flygardag. En sån där som innehåller lång sovmorgon, filosoferande över slutet av Twin Peaks (spoila inte för de som inte har fått se det än!), fika på ett mirakulöst superlugnt kafé, pyssel med en loppislampa som kommer att bli fab, göttig middag, uthämtning av ett bokpaket och bio med lagomt hjärndöd film (Tim Burtons senaste, som var... extremt tramsig).

Idag ligger jag på plus. Imorgon ska jag upp kvart i sju.

tisdag 15 maj 2012

Det här med Blondinbella och utviket

Alltså, jag tror verkligen att Bella menar väl och jag tyckte att den text som jag har sett ur kampanjen var väldigt vettig, då den inte kom med någon gammal trött "kvinnor ska ha kurvor!"-formulering utan menade att det inte finns några rätt eller fel med våra kroppar och att de i varje fall inte i första hand är till för att behaga. Grejen är bara att genom att Bella tar av sig kläderna och ställer sig i en sexig pose så går hon från att vara ett subjekt med en massa vettiga tankar om kroppen och idealen till att bli ett objekt som ska sälja lösnummer av en tidning som denna upplaga valt att publicera en massa vettiga tankar om kroppen och idealen. Det sänder ett jävligt blandat budskap - typ "bry dig inte om kroppen och idealen, det viktiga är att man mår bra, men det lite viktigare än det är att du fortsätter betrakta din kropp som en vara och dig själv som ett varumärke". 

För det är klart att det är business bakom, Bella vet att ett nummer med en naken tjej på framsidan säljer bättre än ett nummer med en påklädd tjej eller ingen tjej alls. Och det är det som är problemet. Genom att vi tänker på kvinnokroppen (både den egna och andras) som objekt så frikopplar vi vårt jag från våra kroppar, och förvandlar våra kroppar till projekt som måste filas och slipas på. Vi slutar vara ett med våra kroppar och börjar istället bara befinna oss i våra kroppar, som blir något slags köttsligt fordon som hela tiden kräver underhåll och utsmyckning, och som ständigt kan förbättras.

Jag tror inte att jag är ensam om den här känslan av att inte vara ett med min kropp eller inte ens känna att min kropp är ett objekt som tillhör mig, för jag tror att det budskap som vi matar tjejer med från vaggan till graven är att våra kroppar är allmän egendom. Från det att Pelle rycker Lisa i flätorna och det bortförklaras från vuxenvärldens sida med att Pelle givetvis bara är förtjust i Lisa, till att Blondinbella tar av sig kläderna för att sälja lösnummer via varenda person som upprört hävdar att kvinnor som inte rakar armhålorna förfular sig själva och aldrig kommer att få uppleva heterosexuella samlag - kvinnor har en skyldighet att tolerera att andra tar för sig av deras kroppar och en skyldighet att se till att andra inte får ont i ögonen av att se på deras kroppar. Att behaga.

söndag 13 maj 2012

Tystnaden som uppstår när Annelie Enochson påstår att den finns en homonorm

Alltså, jag hade velat blogga mer i helgen men tyvärr har jag varit helt uppslukad av tanken på den enligt Annelie Enochson väldigt livaktiga och fruktansvärt farliga homonorm (som inte vill kristdemokrater något väl) som lurar på det vanliga hederliga heterosexuella verklighetens folk i det här landet.

Jag kan inte låta bli att undra var i hela helvetet som Annelie Enochson iakttagit denna homonorm.Var det besvikelsen i hennes föräldrars ögon när hon berättade att hon känner sig primärt sexuellt attraherad av män, eller var det när andra på debattsidesplats i tidningen ville mena att hon inte skulle bli en bra förälder eftersom hon ville få barn inom ett heterosexuellt förhållande?

Var det när folk skrek att hon var ett jävla äckelhetero efter henne i skolkorridoren, eller när hon inte bara inte kände sig bekväm utan rent utav otrygg med att hålla sin man i handen på offentlig plats?

Jag vet inte. Jag vet bara att Annelie Enochson har rätt i sak - KD har ingenting att göra på Pride, för KD borde krypa tillbaka till den unkna femtiotalshåla som den kom från och skämmas ögonen ur sig.

Det, mina vänner, är vad Jesus hade gjort om han hade hört talas om skiten människor säger i hans namn.

lördag 12 maj 2012

Eleven eleven

Elsa har utmanat mig och det har tagit sjukt lång tid att svara för att hon har ställt så himla bra frågor. Men så här säger jag i varje fall:

1. Vilka är dina favorit-TVserier?
Six Feet Under, South Park, Arrested Development, Parks & Recreation, 30 Rock och Twin Peaks.

2. Om du kallar dig feminist: vad innebär det begreppet för dig? Er som inte gör det, hur motiverar ni det? Finns det någon aspekt av begreppet som ni tycker är bortglömd eller någon bit ni vill foga in som fattas?
Jag kallar mig för feminist för att jag är övertygad om att det finns en strukturell underordning av kvinnor i samhället och den vill jag på alla sätt som går motverka.

3. Välj fem saker ni skulle införa om ni fick bestämma allsmäktigt och fritt.
Så himla svårt! Men sex timmars arbetsdag (som sagt), ingen jävla privatisering av viktiga samhällsfunktioner som skola, vård, kollektivtrafik o.d., avskaffa tvångssteriliseringar, delad föräldraledighet by default och livskunskap som obligatoriskt ämne i grund- och gymnasieskola.

4. Vilken är Sveriges roligaste person? Motivering, please.
Det är nog rätt jämnt skägg mellan Nanna Johansson och Liv Strömquist. Motivering känns överflödig - de tecknar serier som jag ofta känner igen mig i och som jag därför kan skratta åt när det känns jävligt hopplöst att vara feminist.

5. Vad tycker du bäst om hos dig själv och vad ogillar du hos dig själv? Tycker du att andras uppfattning om dig själv stämmer överens med den du själv har?
Jag tycker bäst om att jag är stryktålig. Vilka skitsituationer jag än hamnar i och hur dåligt jag än mår så lyckas jag alltid resa mig igen. Och så tycker jag om att jag är smart och rolig och att jag har lätt för att tänka mig in i hur andra känner och tänker.

Jag ogillar att jag är konflikträdd och ofta knyter näven i fickan. Och att jag ibland är lite väl bossig, hur det nu går ihop med det konflikträdda i mig. Men vi är väl rätt komplexa, vi människor.

Jag tror att andra kan missuppfatta att jag är lite reserverad med nya människor som att jag är dryg och ointresserad, vilket jag inte är.

6. Berätta lite om dina fördomar.
Oj, jag har nog rätt många. Men generellt har jag nog mest fördomar om killar (särskilt i grupp) och människor som har sport som huvudsakligt intresse. Killar i grupp för att det verkar locka fram irriterande grejer som brölighet och misogyni, och människor med sport som huvudsakligt intresse för att jag själv tycker att det är så jävla boring.

7. Vad tror du krävs för att kunna älska någon livet ut?
Alltså, jag tänker inte på kärlek som någonting som nödvändigtvis tar slut för att ett förhållande tar slut. De personer som jag verkligen har älskat älskar jag fortfarande på ett eller annat sätt och tror att jag alltid kommer att göra. Men jag antar att frågan handlar om vad som krävs för en livslång kärleksrelation, och jag tror att det är viktigt att man 1. i grunden har någorlunda liknande värderingar, 2. kan kommunicera med varandra på ett konstruktivt sätt och 3. inser att ingen annan människa kan uppfylla alla ens behov. Ingen kan vara någon annans allt-i-allo.

8. Beskriv den ultimata trerätters-middagen. No limits ;)
Då blir det nog den klassiska nyårsmenyn hemma hos mina föräldrar (toppad med löjromstoast till förrätt): Porterstek med råstekt potatis till huvudrätt och chokladmousse till efterrätt.

9. Hur hanterar ni och förhåller er till skönhetsideal? 
Jag har kämpat rätt länge med skönhetsidealen för egen del. Jag var väldigt länge övertygad om att jag var osedvanligt ful (alltså rent av missbildad, liksom mer än vad den genomsnittliga tonåringen tycker om sig själv), och än idag så skulle jag nog inte drista mig till att säga att jag är särskilt vacker. Och jag önskar att jag inte brydde mig så värst mycket om det, att det inte var viktigt för mig men det är svårt i en omvärld som hela tiden betonar vikten av kvinnors utseende. Så jag försöker att hålla idealen på en armlängds avstånd, jag försöker att se det på håll och ur ett större perspektiv men ofta kletar sig skiten in på bara huden ändå och så står man där och nyper sig i sidfläsket. Det är komplicerat, helt enkelt.

10. Vari ligger ert största engagemang och varför tror du att det är så?
Det varierar beroende av var jag befinner mig i livet. Just nu är det mycket kropp och ideal och det tror jag beror delvis på att det är någonting som har blåst upp på nytt under våren i och med "Ta håret tillbaka!"-kampanjen, men också för att jag själv försöker hitta ett sätt att förhålla mig till min egen kropp och till de ideal som jag förväntas eftersträva. Och kanske också för att kroppen är så grundläggande - det ständiga objektifierandet av kvinnokroppen är inte bara något som påverkar hur jag ser på min kropp ur ett skönhetsperspektiv men också hur jag ser på mig själv som människa.

11. Nämn tre böcker alla borde läsa och berätta varför.
1. "Ett UFO gör entré" av Jonas Gardell. För att det är en av de mest smärtsamma skildringarna jag vet av högstadietiden. Jag har aldrig gråtit och skrattat så mycket åt en bok.
2. "Varat och varan" av Kajsa Ekis Ekman. För att den ger kött på benen om man instinktivt känner att legalisering av sexköp och surrogatmödraskap är fel men inte kan formulera varför man känner som man gör.
3. "Prins Charles känsla" av Liv Strömquist. För att hon totalt dissekerar den romantiska kärleken och det var fan på tiden att någon gjorde det. Ärligt talat.